<< Sida11

Sida13 >>

 

klart.se

Kalender

 Anten
 25 oktober Onsdag
 Charlies

 Anten
 1 november Onsdag
 Conny o Peter

 Anten
 8 november Onsdag
 Duo Blå

 Anten
 15 november Onsdag
 Sture o Ulf

 Anten
 22 november Onsdag
 Charlies

 Anten
 29 november Onsdag
 Eva o Ingvar

 Anten
 9 december Lördag
 Levins


Besök nr  422275
idag  108

B  1317061 U  108

-Sida12 -



Tidigare artiklar



Klicka för större bild.


Margaretha och Anders Krüger, dansledare i Anten.
Margaretha började dansa redan som barn, hon fick nämligen följa med sin mamma och pappa på gammaldanskurs hösten 1972. Hennes mamma jobbade då på IKEA som ordnade en gammaldanskurs för sina anställda. Efter den kursen var både mamma, pappa och hon fast i gammaldansens virvlar.
När Margaretha började dansa dansades det överallt. I början höll hon mest till runt Kungsbacka, där hon är född och uppvuxen. Många säger att det var färre danser och nästan bara grunddanser då samt lättare danser, men där håller Margaretha inte med alls, utan det var mer fysiskt ansträngande danser. I t.ex. schottis hoppade man, men numera dansar man "latmansschottis".
1977, då Anders var 14 år, gick han på en nybörjarkurs tillsammans med tolv tjejer och sin tvillingbror.Då var det mest grunddanser, men sedan fortsatte det med andra danser och dans på många olika ställen. Eftersom Anders växte upp i Göteborg fanns det gott om dansställen att välja på. Han dansade mycket, det kunde bli dans 5-7 gånger i veckan i övre tonåren.
Den 31 juli 1988 träffades Margaretha och Anders på en söndagsdans på Tjolöholm. Hon bjöd upp honom, eftersom han satt och såg lite övergiven ut. Hon sa:
- Ska du sitta här och hänga hela kvällen? Sedan den dagen har de varit ett par, kärleken slog till med kraft och på årsdagen av deras första dans gifte de sig.
I Anten dansade de för första gången vårvintern 1990, det var några dansvänner som hade tagit med dem dit. Efter att ha bott i Norrland några år kom de tillbaka 1997 och bosatte sig i Alingsås och då tog de upp gammaldansen igen. 2001 började Margaretha och Anders som dansledare i Anten efter en del påtryckningar från Mona Holmstrand som då var med i styrelsen för Antens Gammaldansare. Mona ville ha yngre dansledare och eftersom de var det yngsta paret skulle de förhoppningsvis locka yngre dansare. De dansade mycket bra och det såg så fint ut när de dansade tillsammans, så de skulle passa bra som dansledare, tyckte Mona.
I början var Margaretha vettskrämd över att prata i headsetet, men så småningom försvann rädslan.
- Att kunna dansa en dans och att lära ut, är två helt skilda saker, faktiskt mycket svårare än många tror, särskilt i början innan man får erfarenhet, säger Margaretha. Inger och Roland Karlsson var ett stort stöd och hjälpte till mycket. Vid ett tillfälle kunde Margaretha inte följa med till kursen och Anders blev tvungen att sätta på sig headsetet och börja prata, det var nervöst, men det gick bra. För några år sedan gick de en kurs i hur man lär ut grunddanser till nybörjare och de fick lära sig nya sätt att lära ut bl.a. vals och hambo på.
För ett par år sedan blev Anders invald i styrelsen för Antens Gammaldansförening och har nu varit ordförande i över två år.
Gammaldansen har betytt och betyder fortfarande oerhört mycket för båda två. Det var ju gammaldansen som förde dem samman.
Augusti 2012.



Klicka för större bild.


Inger och Roland, dansparet som har svårt att säga nej.
 

  Inger och Roland Karlsson var med på den första gammaldansen i Anten en nyårsafton för ca 35 år sedan. Det var Laggar-Stigs som spelade för 35 personer. Några år senare startade gammaldanskurserna i Anten men då hade Inger och Roland redan gått kurser i Alingsås, Tollered (Snurrebocken), på lördagsdansen i Floda lada och i Bollebygd. Därför har de inte gått på gammaldanskurs i Anten, men däremot har de gått tango-, salsa- och buggkurser där.

  De har också dansat folkdans i över 30 år och varit ledare i drygt 25 år. Inger har gått dansledarutbildningar på Vara folkhögskola. Varje vecka dansar de och lär ut folkdans i Alingsås. Några gånger har de gjort resor med folkdanslaget till andra länder. På 90-talet besökte de svenskbygderna i USA och hade dansuppvisningar där. De var dessutom hos ett ”svenskt” danslag i Boston och där hängde en skylt med Antens gammaldans i taket på deras danslokal. Dansledaren hade året innan varit i Alingsås och följt med på dans i Anten och då fått med sig en skylt. 

  Trots att de aldrig har varit med i styrelsen har de varit mycket aktiva i Anten i olika sammanhang. För några år sedan var det ju aktiviteter nästan alla kvällar i veckan. Var det deras arbetsvecka i Anten blev det väldigt mycket: nybörjarkurs på måndag, uppvisningsgruppen på tisdag, motionsdans på onsdag, bugg eller foxtrot på torsdag och bugg på lördag. I mer än 15 år var de ledare för uppvisningsgruppen och de vann till och med första pris i kortegen i Potatisfestivalen år 2000. Temat var ”ombytta roller”, damerna klädde ut sig till herrar och tvärtom. Det blev alltså dans alla kvällar utom fredag!  Tillsammans med dansledarna i bugg ordnade de 35 buggkvällar till inspelad musik. Oj, vad många CD-skivor de fick köpa.

  Inger har i många år lärt barn att dansa, hon har varit i skolor och lärt ut gammaldans. Ett tag hade hon sju kurser i veckan! Deras ene son, som är idrottslärare, lär eleverna många danser. Dessutom har de hjälpt till på många knytkalas, nyårsfester, julfester för barn, varit dansledare på några gillesdansdagar i Anten, spelat in musiken till nybörjarkursen och Roland har målat väggarna i Anten. På Luciafesten var båda med i showen ”Goa gubbar”, utklädda till minidam respektive miniherre och Roland var även med i knäckbrödsdansen.

 - Det är lite skillnad på oss, säger Roland. Jag tycker att det är lätt att dansa fel men Inger tycker att det är svårt att dansa fel.

  Båda två tycker mycket om att dansa och går varje år på kurser och lär sig nya danser. De känner varmt för att gammaldans och folkdans ska leva vidare eftersom dansen har gett dem väldigt mycket och de vill att andra ska få samma glädje av dansen som de har haft. Det är därför som de har svårt att säga nej när någon frågar om de vill hjälpa till.                                                                
   24 januari 2011 
 


 
 




Klicka för större bild.


Ingela Willig och Nettan (Anette) Dahl avtackas efter flera års arbete i styrelsen för Antens Gammaldansare.
Ingela
  Ingela började dansa 1985 i Alingsås, hon jobbade för SJ som hade en egen gammaldansförening, SchottiSJiggarna, och det var hennes jobbarkompisar som övertalade henne att börja dansa. Fortfarande är det några från SJ-tiden samt ett par andra som träffas på söndagarna för att dansa gammaldans, ha roligt och skratta tillsammans och då är det Ingela som är dansledare.
 - Vi är lyckligt lottade här i vårt område som har så många duktiga orkestrar som kan spela till gammaldans, så någon speciell favoritorkester har jag inte, säger Ingela. 
Hon gillar alla danser, men alla snoor, särskilt om de är snabba, är roligast.
  Vid ett tillfälle åkte Nettan och Ingela till Borås för att dansa till Rent Drag, men det var ett stort herrunderskott så det var inte lätt att få dansa med en kavaljer. Samma sak hände i Sätila. Då bestämde Ingela sig för att lära sig herrstegen och det var ju jättebra. Hon är en av de bästa damerna på att dansa kavaljer, det bevisas av att hon blir uppbjuden av andra damer hela tiden. 
  Framtiden för gammaldansen ser ju inte alltför ljus ut men hon hoppas att den inte ska dö ut, det har ju faktiskt kommit fler dansare på de sista nybörjarkurserna. Många kommer tillbaka efter flera års uppehåll, brist på tid har gjort att de inte hunnit med dansen under några år. Det är dem vi hoppas mest på, de vet ju hur roligt det är.
 - Gammaldansen har betytt jättejätte mycket för mig. Jag har haft jobbiga perioder i livet och jag hade inte varit där jag är i dag utan dansen, berättar Ingela.
 - Det är faktiskt synd om alla som inte dansar, tillägger hon.


Nettan
  Nettan är uppväxt i ett hem fyllt av dragspels- piano- och gitarrmusik. Morfar spelade dragspel, mormor sjöng och tvingade henne att dansa. När hon blev äldre och fick egen vilja var det slutvalsat för ett långt tag framöver. Hon kommer från Dalarna och där dansas det mest grunddanser och det blir lite tråkigt i längden, hjärnan behöver jobba också, inte bara kroppen. I Dalarna är det mest folkdansare med folkdräkt och uppvisningsdans som gäller.
  2005 gick Nettan en nybörjarkurs i Anten och året därpå gick hon en nybörjarkurs till, då för att lära sig herrstegen. Att dansa kavaljer är jättetrevligt tycker hon och nu har hon möjlighet att dansa allt hon vill och orkar. Ibland kan det vara knepigt att få till herrstegen, men övning ger färdighet och hon har blivit mycket bra på att dansa kavaljer.
 - Jag tror att damerna är glada över att vi "damherrar" finns. Vem vill sitta på bänken en danskväll? Ibland jagar damerna mig ända ut på trappa för att få dansa. Det är väl ett tecken på att de uppskattar att vi finns? säger Nettan.
  Det finns massor av roliga danser, men två danser framhåller hon särskilt och det är Tölösteppen med vick på rumpan och tjoande samt Akrobaten som ger extra mycket hjärngympa. Och att dansa en snoa med "sug" i, det är härligt, betonar hon.
  Nettan tror att gammaldansen har en framtid, det är ju tradition i Sverige att dansa, Kanske våra barn och barnbarn smittas av dansbacillen?
 - Dansen är min "pysventil", när allt känns tungt av olika anledningar. Från dansen åker jag helt slut i kroppen men sååå glad i sinnet. Utan dansen stannar min värld, säger Nettan med eftertryck.

 



Klicka för större bild.


Ingelas och Nettans motorcyklar.
Nu är det snart vecka 27 igen och dags för årets dragspelsstämma i Ransäter. Nettan och Ingela har varit där i fem år och fyra av åren har de åkt motorcykel dit, även i år planerar de att ta motorcyklarna. Inget dåligt väder kan hindra dem.
 - Ransäter är årets höjdpunkt. Det är sååå roligt!!! Har Du inte varit där ännu, då är det dags, säger Nettan och Ingela håller med.
Bilden: Ingelas röda Honda och Nettans svarta HD. Magen i bakgrunden tillhör varken Ingela eller Nettan.



Klicka för större bild.


Asta
Redan 1951, alltså för mer än 60 år sedan, började Asta dansa i en bygdegård i Länghem, en ort ett par mil sydost om Borås. Hon tyckte om att dansa och ville kunna mer, men hambo var svårt att lära sig , kommer hon ihåg. De flesta var unga utom ett par som kallades det gamla paret, hon var 39 år och han ett par år äldre. Det dansades mest vals, schottis, polka och hambo när Asta började, sedan har hon under årens lopp gått flera gammaldanskurser i Snurrebocken, i Bollebygd samt i Anten och lärt sig många olika danser.
Som så många andra gjorde hon uppehåll med dansen under några år, orsaken var de fyra barnen. Men i slutet av 70-talet var hon igång igen och hon har haft tur, inga allvarligare krämpor har hindrat henne från att dansa. Tidigare i år fyllde hon 80 år och på frågan hur hon håller sig i form för att orka dansa, svarar hon att det är dansen som gör att har rätt bra kondition och som håller henne pigg. Dansen gör ju att både knopp och kropp hålls i god form och för Asta är det extra bra eftersom hon är mycket aktiv även utanför dansgolvet.
Många klagar på att det är svårare att lära sig en ny dans när man blir äldre, men Asta säger att får hon bara dansa när de har visat så går det det ganska bra ännu. Hennes favoritdanser är Tölösteppen, Pariserpolka, Cocosnöten och Schottisbugg från Eslöv. Att få dansa till Conny och Peter, Duo Blå eller Rent Drag är extra roligt, tycker hon.
Asta brukar berätta om hur trevligt det är med gammaldans och att det är bra ordning i Antens Gammaldansförening när hon försöker locka med sig nya dansare. Hon tror att kvinnor i större utsträckning än män gillar att röra sig till musik, det är därför som det så ofta saknas kavaljerer.
Vid ett tillfälle för ca 30 år sedan träffade Asta förre Centerpartiledaren Torbjörn Fälldin och bjöd upp honom till en hambo men tyvärr tackade han nej eftersom han hade ont i ryggen just då, men dansa gammaldans kunde han. Något annat som Asta särskilt minns är att förr fick man åka extra tidigt till dansen om man ville vara säker på att få komma in. Men hur blir det för gammaldansen i framtiden?
- Det ser ju hoppfullt ut i Anten nu, säger Asta och är glad över att det fortfarande finns ställen där det ordnas gammaldans, hon vill dansa så länge som möjligt för dansen är fortfarande viktig i hennes liv.
November 2013



Klicka för större bild.


Kicki och Sivert.
Kicki och Sivert har dansat i många år. Sivert kom från Norge till Göteborg för att studera och då såg han en annons om gammaldans men han har inga speciella minnen från den första tiden, men det har däremot Kicki.
- Min mamma var aktiv dansare så hon ville att jag skulle börja och jag var bara 8 år när jag började i barndanslaget. Vi, mina systrar och jag, blev inslängda i en grupp som hade dansat ett tag. Jag minns känslan när jag fattade polka!
- Första gången vi VET att vi sågs var 31 oktober 1998. Jag hade haft ryggproblem en längre tid, men begav mig till Hindås Rotunda för att pröva. Jag dansade snoa med en jättelång typ som gjorde mig besvärad. Eftersom jag är relativt lång så är jag van vid att kunna se över axeln på mina danskavaljerer, men med två meter Sivert framför mig gick inte det, berättar Kicki.
Efter det försökte Kicki undvika Sivert och Sivert tyckte att Kicki var snorkig och kände att hon undvek honom. Våren 1999 dansade de i Anten, det blev Fantasisnoa och Sivert fick lära Kicki eftersom hon inte kunde den dansen. De träffades också i samband med Göteborgs operettsällskaps årsmöte och sen började de prata om allt möjligt.
Sivert älskar hambo Luringen, man behöver vara helskärpt eftersom det är olika många omdansningar varje gång. Kicki gillar rytmiska danser med skön musik, såsom Josefin och Schottisbugg från Eslöv. De har båda en speciell känsla för Fantasisnoa. De spelar durspel och vill lära sig att spela just den låten som passar till dansen, men den är jättesvår, intygar båda.
Eva & Ingvar har blivit deras favoriter, inte bara för att de är glada och trevliga, de har haft dem som kursledare ett antal gånger och har dessutom fått noterna till Fantasisnoa från dem. Sivert har särskilda minnen från en resa med orkestern Hafvsbandet till Norge under sent 80-tal samt ett antal midsommarfiranden på Råön med samma orkester.
Båda har varit med om många uppvisningar, gemensamt har de dansat Nordstadssvängen och midsommaruppvisningar med Rävlanda Dansgille. Sivert har varit med på hambotävling på Hindås Rotunda och Kicki har varit med på massor av folkdans- och squaredanceuppvisningar runt Göteborg och även utomlands samt Drejarschottis 1999. De är och har varit med i många olika föreningar bl.a. Hindås Dansgille, Snurrebocken och Antendansarna.
Dansen är rolig, social, ger motion och gemenskap. För Kicki har det också varit ett sätt att överleva sina svåra år med höftledsproblem, som inte upptäcktes.
- Och nu, efter operationen är det ett bra sätt att komma tillbaka på, säger Kicki.
Gammaldansen förde dem samman!
Oktober 2012.



Klicka för större bild.


Carin Gustafsson
 Detta är Carin, numera bor hon i Skepplanda för hon blev tvungen att flytta från sitt hus i Älvängen eftersom det skulle rivas i samband med trafikomläggningen i Älvängen.
 Carin har dansat foxtrot sen ungdomen och dansar fortfarande foxtrot, oftast en gång i veckan tillsammans med sin man. Gammaldansen började hon med för ca 25 år sedan, hon började gå på söndagsdansen i Folkets Hus i Älvängen. Det var ingen nybörjarkurs utan motionsdans med kursinslag, så hon fick kämpa. Hon fick också mycket träningsvärk och tänkte:
 - Hur ska jag klara detta? Men hon fortsatte och hon gick flera kurser som så många andra gjorde då på 80-talet när gammaldans var så populärt p.g.a. TV-programmet Nygammalt.
 1990 bildades Dansföreningen Korkskruven i Folkets Hus i Älvängen och då gick Carin med där. I elva år har hon varit med i festkommittèn och ordnat bl.a. flera nyårsfester. Korkskruvens styrelse frågade om festkommittèn ville ordna en gillesdansdag och det ville de. 2009 firade GillesfestivALEn (Älvängen ligger i Ale kommun), som då kallades JubileumsfestivALEn, 10-årsjubileum och Carin har varit med alla gånger.
 När Carin fyllde 50 år gjorde Jan-Olof Stiller, då dansledare i Korkskruven, en hambo tillägnad Carin. Dansen heter Lill-Karins hambo (se ACLA-portens dansbeskrivning), en lugn och fin hambo som dansas bl.a. i Stockholm och i Grums där Alf Andersson, känd dansledare och danskoreograf, dansar. Carin kallas ibland för Lilla-Carin eftersom det fanns och fortfarande finns flera Carin i hennes närhet.
 Carin dansar för det mesta fyra kvällar i veckan, tre gånger gammaldans för det är roligare. Musiken i gammaldans är roligare och mer omväxlande, gammaldans ger mer motion för både kropp och knopp, att komma ihåg olika steg och turer ger nyttig hjärngympa samt att det är lättare att få sociala kontakter på gammaldansen, man får många trevliga vänner.
 Carin tycker det är roligt med nya danser och har lätt för att lära sig. Hon har några favoritdanser bl.a. Fantasisnoa till låten Fantasisnoa och Schottisbugg från Eslöv till Elvislåten I need your love tonight. Eftersom det ofta är brist på kavaljerer har Carin lärt sig att dansa kavaljer och det är hon mycket bra på.
 -  Det gäller bara att börja med rätt fot, vänsterfoten, så brukar det gå bra. Men hambo klarar jag inte att dansa kavaljer, säger hon.
 Carin tycker att det är så jätteroligt att dansa så hon fasar för den dagen hon inte kan dansa mer.
 - Jag tycker om att dansa i Anten, det är så trevligt där och där känner jag mig hemma, säger Carin som alltid är glad och hjälpsam.
Nov 2011



Klicka för större bild.


EN DANSÄLSKARE
  Bengt "Bengan" Svensson från Bollebygd började dansa för mer än 40 år sedan. Här är han omgiven av tvillingarna Inger och Berit Björkqvist som han lekte med som barn, eftersom deras mormor och morfar bodde granne med honom. De sågs inte på ca 40 år men så träffades de i Anten.
  När Bengan var i 20-årsåldern började han dansa modernt men i början vågade han inte bjuda upp utan stod mest och tittade på, eftersom han var så blyg. Första gammaldanskursen var i Hindås 1972, sedan gick han buggkurs på Veras dansskola i Borås. Dansen betyder väldigt mycket för Bengan, ett tag dansade han nästan varje dag i veckan. Från augusti-99 till april-02 var han kursledare tillsammans med Annelie Karlbom i Anten. Han missade inte en enda onsdag under dessa tre år.
  Sockerpillret, ume-mazurka och toftasvängen är exempel på danser med fart och sådana danser tycker Bengan är roligast. Orkestern Rent Drag är allra bäst just nu för de spelar verkligen med kläm. Medlemmarna i C-laget känner han väl. De kommer också från Bollebygd och Sture var hans klasskamrat.
  Bengan älskar dragspel och att krama flickor! Att röra sig till musik ger glädje, trevlig samvaro och bra kondition. Anten tycker han särskilt bra om för där brukar det vara lagom många som dansar, stämningen är hög och det känns som en stor familj eftersom många känner varandra.
  6/10 2010
  
 



Klicka för större bild.


Ett gammaldanspar
Det här är Lisbeth Wahlqvist och Kjell-Åke Eriksson som har dansat gammaldans i ca 35 år. Lisbeth berättar att hon alltid har varit intresserad av dans och att hon och Kjell-Åke träffades på dans i Anten för 25 år sedan. Kjell-Åke var med i styrelsen i 17 år och på 90-talet var det dans i Anten flera gånger i veckan, så det var mycket att göra. När det var Kjell-Åkes tur att jobba var Lisbeth alltid med och de var i Anten nästan varje dag i veckan, när det var som flest aktiviteter. Kurs på måndagar, träning för uppvisningar på tisdagar, på onsdagar var det motionsdans, på torsdagar bugg och ett tag var det dans varje söndag. Ibland var det fester på lördagar och det skulle dukas m.m. Kjell-Åke berättar att han har jobbat mycket, han har känt stort engagemang och en stark gemenskap. Dansen har betytt och betyder fortfarande väldigt mycket för båda två. De tycker om musiken och de har under årens lopp träffat många trevliga människor och även lärt känna flera olika orkestrar. Nu för tiden dansar de mest för motionens skull och så hjälper de nybörjare och de som inte är så vana på måndagsdansen.